jobbig natt
Har nog haft mitt livs jobbigaste natt. Elliot blev kastrerad igår och självklart var det en jättejobbig dag för honom igår och han hade ont. Vid 22 igår bestämde vi oss för att gå och lägga oss för Elliot också skulle komma till ro och sova. Han sov i två timmar sen började han att gå runt här och gny. Jag gav honom smärtstillande och försökte få honom att gå och lägga sig igen. Men han bara gick runt i lägenheten och gnydde. Jag kände mig så maktlös och det gjorde så ont i mig att se att han mådde så dåligt. Har nog aldrig förr känt mig så fruktansvärt maktlös.
Jag blev helt förtvivlad och försökte verkligen med allt, han fick bästa täcket, fick ligga i sängen, fick leksaker, godis ALLT men han bara pep och pep. Åhh jag blev mer och mer förtvivlad över att han inte ville gå och lägga sig. Vid tvåtiden provade jag att gå ut med honom men när vi kom hem fortsatte han bara att gå runt och gny. Åh jag tyckte så synd om honom. Jag ville bara att han skulle gå och lägga sig och att jag kunde klappa på honom tills han somnande. Men klappa honom fick man absolut inte göra. Vid fyra tiden somnade han till sist och jag med. Men jag lovar att det var de jobbigaste timmarna jag varit med om. Imorse var Johan ute med honom och nu vid halv 12 har jag varit ute med honom igen. Han gnyr inte längre men jag ser att han har ont och han tycker absolut inte om tratten han tvingas att ha på sig. Åhh, jag känner mig så elak! Men jag vet att det är för hans eget bästa. Jag fick precis i honom en ny smärtstillande, fick lägga den i leverpastej för att han skulle ta den. Jag vet att man inte ska ge hundar leverpastej emn vad ska jag göra?? Nu hoppas jagpå att han ska komma till ro och vila igen, hoppas hoppas..
Jag har massor av skolgrejor att göra idag. Ska lämna in ett paper idag på ett par sidor om en en avhandling. Jag har inte ens läst avhandlingen klart så jag har en del att göra. Men det är svårt att fokusera sig när lilla älsklingen mår så dåligt. Men men det löser sig, det gör det ju alltid..
Anders, tänker på dig..
Jag blev helt förtvivlad och försökte verkligen med allt, han fick bästa täcket, fick ligga i sängen, fick leksaker, godis ALLT men han bara pep och pep. Åhh jag blev mer och mer förtvivlad över att han inte ville gå och lägga sig. Vid tvåtiden provade jag att gå ut med honom men när vi kom hem fortsatte han bara att gå runt och gny. Åh jag tyckte så synd om honom. Jag ville bara att han skulle gå och lägga sig och att jag kunde klappa på honom tills han somnande. Men klappa honom fick man absolut inte göra. Vid fyra tiden somnade han till sist och jag med. Men jag lovar att det var de jobbigaste timmarna jag varit med om. Imorse var Johan ute med honom och nu vid halv 12 har jag varit ute med honom igen. Han gnyr inte längre men jag ser att han har ont och han tycker absolut inte om tratten han tvingas att ha på sig. Åhh, jag känner mig så elak! Men jag vet att det är för hans eget bästa. Jag fick precis i honom en ny smärtstillande, fick lägga den i leverpastej för att han skulle ta den. Jag vet att man inte ska ge hundar leverpastej emn vad ska jag göra?? Nu hoppas jagpå att han ska komma till ro och vila igen, hoppas hoppas..
Jag har massor av skolgrejor att göra idag. Ska lämna in ett paper idag på ett par sidor om en en avhandling. Jag har inte ens läst avhandlingen klart så jag har en del att göra. Men det är svårt att fokusera sig när lilla älsklingen mår så dåligt. Men men det löser sig, det gör det ju alltid..
Anders, tänker på dig..

3 Comments:
At 7:05 AM,
Anonymous said…
he, he du kommer att bli en fantastisk mamma....
At 8:19 AM,
MiaMaria said…
Åhh.. stackars Elliot..
At 9:42 AM,
Trollduvan said…
evelina: haha tack, det roliga är att jag inatt tänkte att jag aldrig skulle skaffa barn för jag kände mig verkligen som en småbarnsmamma
Post a Comment
<< Home